Känslorna denna vecka har verkligen gått som en berg- och dalbana på tivoli. Det började redan i helgen innan. Kan säga att måndagen var värst, och tisdagen var inte heller någon höjdare. Det var dagar då huvudet hängde och jag funderade allt för mycket. Sedan på onsdagen började jag förstå mer och slutade grubbla. Torsdag och fredag blev kanondagar! Men egentligen är detta livets charm. Allt. Det dåliga, det tråkiga, det hjärtvärmande, det stressiga, det roliga, det hopplösa, det pirrande och så vidare. Vad vore livet utan känslor, jobbiga som härliga!
Det är okej att vara nere, sålänge man inte tänker stanna där en längre tid!
Du har fått ett fruset hjärta att slå, slå hårda slag. Du har fått ett leende att skina, ett äkta leende. Med dig lever jag längre, skratten är många. Du är en på miljonen. Helt fantastisk.
Att jag inte har någon pappa är inget konstigt för mig. Min hjärna vet det och jag reflekterar aldrig över det. Det som däremot slår mot mig ibland är att jag faktiskt har haft en pappa. Han har funnits och varit min egen pappa, en del av mig. Och ibland hör jag hans röst säga du kan bli vad som helst, bara du vill. Hans visdomsord finns kvar utan att jag tänker på att han faktiskt har funnits. Ibland känns han lite som en dröm...
Mitt organiserade KAOS. Är det konstig att jag blir av med saker? Jag blir till och med ibland av med katten...
När jag väl hade städat bort böckerna, diskat och dammsugit, tänt ett ljus och kokat en kopp te kändes det ändå som att tentan är över. Nu tänker jag blicka framåt, det värsta som kan hända är att jag får göra omtenta. Dags att tagga till nästa kurs som börjar imorgon!! Tid att reflektera? Närå, sånt trams gör vi inte på Malmö högskola, vi är maskiner, ugha ugha!
jag har aldrig varit såhär nervös inför en tenta. Nu är den inlämnad och jag tror inte att jag blir godkänd. Vet inte alls vad denna lärare vill ha, ibland verkar hon slapp, sen sträng - ska jag överanstränga mig eller ta det lite chill? Känns som om jag landade någonstans i mitten och jag kan höra hennes röst: du har lagt för mycket fokus på fel saker och är därför inte godkänd.
Det ligger böcker överallt. Diskberget växer. Och jag är bara halvvägs. Telefonen gjorde ett ljud ifrån sig, men var fan har jag lagt den då? Jag rotade runt överallt, hur svårt kan det vara att hitta en mobil i en tvåa? Svårt. Otroligt svårt när man skriver tenta. Man är bara i böckerna. Man är som i en annan värld. Och det finns så mycket jag upptäcker som gör mig bitter, och arg. Arg för att jag inte kan ändra på världen vi lever i.
Jag lyckades hitta min telefon. Den krashlandade på golvet när jag lyfte på täcket...
"Nej minsann, jag gick ut för hårt i morse så nu klockan fyra är jag helt slut i rutan. Mycket har jag hunnit med iallafall. Fått naglarna fina, shoppat lite nytt från Ralph Lauren hos Märkesbutiken, promenerat med vovvarna och lunchat på Sand i Båstad."
Jag tänker på alla föräldrar. Som jobbar heltid, och övertid för den delen. Som stressar till förskolan, skolan för att hämta sina barn. Rusar hem och lagar mat, för det måste man göra beställer man hämtmat är man en dålig förälder. Mellan varven försöker de klämma in en å annan läxläsning samtidigt som det ska dukas, tvättas och dammsugas. Från morgon till kväll. Sju dagar i veckan.
Vi lever på samma jord, men vi lever i helt olika världar. För somliga är det tydligen jobbigt att få naglarna filade och spendera pengar...
Mina känslor är inte viktiga - för jag är tjej. Mina tårar är inte äkta - för jag är tjej. Mina ord är gnälliga - för jag är tjej. Du behöver inte lyssna - för jag är tjej.
Men försök att se mig som en människa. Lyssna. Förstå. För jag orkar inte mer. Inte för att jag är tjej, utan för att jag faktiskt är en människa.
