just det
Att jag inte har någon pappa är inget konstigt för mig. Min hjärna vet det och jag reflekterar aldrig över det. Det som däremot slår mot mig ibland är att jag faktiskt har haft en pappa. Han har funnits och varit min egen pappa, en del av mig. Och ibland hör jag hans röst säga du kan bli vad som helst, bara du vill. Hans visdomsord finns kvar utan att jag tänker på att han faktiskt har funnits. Ibland känns han lite som en dröm...
