Harald
Självklart tror jag på högre makter. Hur mycket vi människor än vill veta och förklara allt finns det saker som vi aldrig kan förstå. Och det ska vi inte heller. Livet är en gåta utan svar. Vem vet vad som händer efter döden, och varför vi besitter den själ vi gör. Finns det ett öde, eller påverkas livet av alla val vi gör varje dag. Vad finns bakom rymden, och är vi ensamma i detta enorma universum. Största frågan jag själv ställer mig ofta är, vad är meningen med livet. När uppnår man en mening som är värdefull nog. När har man gjort allt som är menat för en själv. Finns det en mening i allt som sker?
Jag vakade hos honom. Jag hade bara träffat honon någon gång innan. Serverat honom lite mat en gång. Han ville inte ha mer. Jag lade upp lite extra för att vara snäll. Hans ögon var nu öppna, men han blinkade aldrig. Jag vågade knappt röra honom, rädd för att göra honom illa. Jag visste inte vad han kände, om han kände något överhuvudtaget. Jag lade märke till att hans blick flyttades. Från höger till vänster. Väldigt sakta. Efter en timmes tid av tung andning stannade hans blick på en tavla. Ur hans vänsta öga föll en tår som dalade sakta ner för kinden. "Var inte ledsen" sa jag försiktigt och lade min hand på hans. Det var då det hände. Det var då jag inte längre kunde förklara vad som hände. Jag kunde inte längre veta var han befann sig eller vart han var på väg. Han drog sitt sista andetag och jag kunde känna att han inte längre fanns kvar med mig.
Jag vakade hos honom. Jag hade bara träffat honon någon gång innan. Serverat honom lite mat en gång. Han ville inte ha mer. Jag lade upp lite extra för att vara snäll. Hans ögon var nu öppna, men han blinkade aldrig. Jag vågade knappt röra honom, rädd för att göra honom illa. Jag visste inte vad han kände, om han kände något överhuvudtaget. Jag lade märke till att hans blick flyttades. Från höger till vänster. Väldigt sakta. Efter en timmes tid av tung andning stannade hans blick på en tavla. Ur hans vänsta öga föll en tår som dalade sakta ner för kinden. "Var inte ledsen" sa jag försiktigt och lade min hand på hans. Det var då det hände. Det var då jag inte längre kunde förklara vad som hände. Jag kunde inte längre veta var han befann sig eller vart han var på väg. Han drog sitt sista andetag och jag kunde känna att han inte längre fanns kvar med mig.
