FOLLOW YOURSELF

Sånna här kvällar kan jag sakna den tjatiga, men ändå omsorgsfulla, rösten av en mamma som ber om att man ska stänga ner datorn och krypa till kojs. Ögonen går i kors och jag läser samma facebook-uppdatering flera gånger och upptäcker att Ojsan, den här har jag redan läst. Klockan rullar vidare och till å med katten ger mig blickar som säger Gå och lägg dig. Men icke. Meningslöst surfande är min last. Släng fram en skolbok istället så faller jag in i en törnrosa-sömn på nolltid...


I want YOU, to go to bed.

De senaste dagarna har jag inte ägnat mycket tid åt skolan och det är inte okej. Jag har mest spelat Wordfeud (som är helt beroendeframkallande), lyssnat på musik, jobbat och lekt med Affe sen han kom hit. Jag ursäktar mig själv med att jag har annat att göra men om två veckor är det slutexamination och då finns det inga bortförklaringar.



Varför jag inte har skickat in uppsatsen? Jo, jo min väns katt som jag passar... Han, asså HAN åt upp min dator!

Eller?

Jag var 19 år gammal och var mitt uppe i ett städjobb som varade från hösten till våren. Nu var det vinter och det var svart när jag åkte till jobbet och ännu svartare när jag åkte hem. Jag hade inget körkort. Vi umgicks mycket på fritiden och hade bestämt att vi skulle åka till Gran Canaria under våren, på en barkurs. Jag sparade undan mycket pengar, och vi betalade in det som skulle betalas före resan. Jag minns hur jag längtade, längtade bort. Längtade efter något nytt. Men det visade att sidan vi hittade barkursen på var falsk och alla pengarna åkte i sjön. Vi såg ändå det positiva och gladdes över att vi inte hade åkt, vem vet vad som väntade där...
Istället bestämde vi oss för att åka till Thailand på hösten, tillsammans med din familj. Det kändes overkligt, men jag längtade och fortsatte att spara pengar. Under sommaren träffade du en kille som kom att bli din och jag förstod att du ville att han skulle följa med. Jag sa att han fick ta min plats.

Allt detta snurrade runt i mitt huvud när jag skalade en clementin samtidigt som Are we human spelades på radion. Konstigt nog saknar jag den tiden lite.

Mitt jvla huvud idag alltså. Känns som värsta baksmällan - utan sprit också, hur gick det till?
Har i alla fall försökt läsa lite inför den sista uppgiften innan examinationen. Och nu tycker jag det är mycket intressant eftersom det för första gången på ett år handlar om fritids! Och jag som ska bli både fritidspedagog och lärare...

Ikväll kommer min kompis hit med sin katt som jag ska passa undertiden hon och hennes man njuter av värmen i Thailand. En aning, eller mycket, avundsjuk blir jag... Jag vill också åka, men var finns tiden? A girl can dream...

Jag hade mat hemma, en portion gulaschsoppa som blev över sen sist, och knäcke med smör. Men nu, nu har jag ingen mat hemma längre... om man inte räknar mina tre burkar med bostongurka i kylen, senapen, marmeladen och vinet.


Nu dricker jag lite kaffe och gör mig redo för en tur till Lund!

See you in hell Comviq... Teknologin är inte att lita på i alla lägen, men nu fungerar mitt underbara internet igen.
Borde egentligen skriva min reflektion, men jag är hungrig och har ingen mat hemma så nu drömmer jag om godisnappar...

Och så drömmer jag lite om att klippa håret. Axellångt, inte megalåååångt som det har lyckats bli nu på senaste året. Eller hälften är som jag vill ha det, och andra hälften är så långt att när jag ligger på rygg kan jag inte lyfta huvudet för håret tar emot.

The soup feels warm in my belly ;)

Jag har gjort helt egen Gulaschsoppa, ja nästan i alla fall... Jag klippte upp förpackningen, hällde soppan i en kastrull och värmde den. Ok jag gjorde inte den själv, men den var god ändå - tack vare en hemlig ingrediens som jag tillsatte; Svartpeppar.